Pick your fights and kill your darlings, sweetie.

Har du tänkt på hur många som pratar om sig själva? Och hur många som, även när de ska vara en skuldra att luta sig mot för en vän när nöden kräver, ändå lyckas vända samtalet så att det handlar om dem själva. Majoriteten gör detta omedvetet och utan onda intentioner. Det faller sig naturligt. Vi är alla Centre of the Universe – få av oss tar emellertid ansvaret som borde medfölja.

Nästa gång en vän vill berätta något för dig, det behöver verkligen inte vara av s.k mastig natur, utan kanske en liten vardagshändelse, bevaka dig själv då för att upptäcka hur du bemöter informationen. Om inte av andra anledningar – typ göra världen bättre och allt det där – så för att det är ett enkelt sätt att jobba med sin personliga utveckling.

Jag tycker mig märka att de allra flesta tenderar att dra paralleller till sitt eget liv och liksom ”ta över” historien.
Senast nyss på ICA. Kassörska 1 till kassörska 2:
1: Min killes hund föråt sig på torrfoder och dog i helgen.
2: Oj! Ja, min hund är också galen i torrfoder, men vi brukar blanda ut det med vätska så man ser mängden de får i sig.

Det där var väl ingen konstig dialog? Nä, det var det inte. Det är så här de flesta samtal förflyter, dvs man lyssnar lite men börjar genast jämföra med sina egna erfarenheter, åsikter och annat ur ens eget liv. De flesta av oss missar att vi faktiskt är egoistiska även när vi inte menar att vara det, och framför allt att vi faktiskt inte har svar på alla lösningar och problem – trots att många verkar tro det om sig själva.

Kanske beror det på att man vill bekräfta likheter för att undermedvetet cementera att ”vi hör till samma flock” - jag har varit med om det du har varit med om och vill berätta det för dig/jag tycker likadant som du och jag vill berätta för dig varför.
Ibland kanske det istället handlar om maktövertag – när min erfarenhet är coolare/värre/bättre än din och jag således ”vinner” över dig.
Det spelar egentligen inte någon roll. Men testa att försöka lyssna utan att blanda in dig själv i konversationen, och se vad det gör med dig. Och med den du lyssnar. Jag kan tala om för dig att den du lyssnar på kommer att känna sig sedd, hörd och energipåfylld. Tänk själv hur det känns när någon verkligen lyssnar på dig fokuserat, tittar på dig när du berättar och inte börjar prata om sig själv direkt.

Kassörskornas samtal hade i sådana fall kunnat låta så här:
Kassörska 1: Min killes hund föråt sig på torrfoder och dog i helgen.
Kassörska 2: Oj! Det var tråkigt att höra. Hur har din kille tagit det? Och hur känns det för dig?

Ska du mingla bland främlingar och göra ett gott intryck, så prata så lite om dig själv som möjligt, men ställ gärna tusen frågor om den andre. Den personen kommer att tycka att ni hade en fantastiskt trevlig konversation, att du är en riktigt hygglig prick och förmodligen är ni rätt lika också när man tänker efter ordentligt. Spelar ingen roll om du avslöjade halv sju om dig själv – bara du får, och låter, konversationssubjektet få konversera i godan ro om sig själv.

Jag läste för länge sedan i någon slags undersökning att människor som använder orden ”jag” och ”min” oftare drabbades av hjärtinfarkter. Vet inte alls om det stämmer, men det skulle inte förvåna mig. Egot klamrar sig fast vid saker som det vill äga, och det kan gälla personer också. Tänk på när föräldrar säger MIN framför sina barns namn, t.ex. Egot klamrar sig fast vid allt som det vill identifiera sig med. Inte konstigt att det skapar stress.

Allvarligt talat, och utan några som helst pekpinnar ämnade, men om man tränar sig på att bli mer Medveten – ”bevaka” sig själv som jag nämnde tidigare – och försöka släppa sitt ego i samtal med andra, så kommer någonting att börja förändras inom dig. Lite i taget. Du blir mer öppen för vad som egentligen förmedlas, du kommer också att bli en sådan som andra gärna både vill öppna sig för och lyssna på, för du kommer inte längre att stöta och blöta allt mot dig själv som utgångspunkt. Personlig utveckling är kick ass – lovar! Och det bästa av allt är att din personliga utveckling gynnar ALLA.

Observera dig själv. Hur ofta börjar du historier med orden jag eller min? Hur ofta bemöter du vad som berättas av någon med en berättelse om dig själv? Hur ofta ger du oönskade råd? Hur ofta tycker du tankar som ”jag har rätt, du har fel” under en konversation?

Som hjälp kan man fråga sig själv ”Vad kan jag ge/tillföra det här samtalet?”, innan man går in i det. För att hålla rätt kurs, menar jag.
Vi vill alla värdesättas och uppskattas av dom vi har omkring oss. Men vi tenderar att vända samtal till självcentrerade egotrippar genom att, utan att tänka närmare på det, gå in i hopp om att få något av det (det kan vara uppmärksamhet, sympati eller beröm) i motsats till att ge något (medkänsla, förståelse och öppenhet). Men när vi lär oss att göra tvärtom, upptäcker man att dialogerna blir verkliga utbyten av energi, även när de är triviala. Dialogerna, alltså. Testa, vetja. Det skadar ingen.

Jag vet rätt många som avskyr mingel, mest för att de tycker att det är så svårt att kallprata med folk. Tipset är att ställa frågor om den man pratar med, alltså MÅNGA följdfrågor, och inte snacka så mycket om sig själv. Under tiden kan du träna dig på att ha egofria dialoger. Prova med att ställa minst tre följdfrågor på temat, som inte går att besvara med ja eller nej. Typ: Jasså, så du lirar badminton – hur kommer det sig? Jaha, så din mamma var badmintonspelare på elitnivå – valde du badminton själv då, eller ”ärvde” du intresset via din mor? Så hon fick aldrig uppleva dig vinna din första viktiga match, alltså – hur kändes det? osv, osv.

En annan viktig grej att tänka aktivt på: Avbryt inte. Avsluta heller inte andras meningar. Låt dom prata klart, även när du tror att du vet precis vad de ska säga.

Respond, not react. Alltså: Svara, inte reagera. Men det låter snyggare på engelska.
När en person säger något som irriterar eller retar dig eller som du tycker är helt fel, brisera inte som en bomb då, hur urbota dumt du än tycker att det var. Ta dig tid, – oavsett om det handlar om några korta ögonblick att andas på, eller några dagar att behandla informationen - och ge sen ett centrerat, tankeväckande svar i motsats till en egocentrisk reflexmässig reaktion. Att tänka innan man pratar är inte alls en dum idé. Den har jag fått träna på intensivt – och gör det fortfarande. 

.

Sista tipset: Gå inte in i en diskussion med utgångspunkt från att du vill vinna den. Då ser du diskussionen/samtalet som ett verktyg att förhäva dig själv, vilken anledning du än må ha att göra det. Gå in öppen, se vad du kan lära dig denna gång. Eller så blir det du som lär ut, det kan man aldrig veta på förhand.

För övrigt har ett år förflutit sedan Slim och jag träffades, vi har firat detta med hotelvistelse, varit på Kroumata-konsert i Konserthusen med alla barnen, tagit hand om vänner i nöd, spått de vilsna och nyfikna i terapeutisk tarot, varit ensamma alldeles för lite, figurerat i en kommande musikvideo, firat min pappas 70-årsdag på demensboendet, brejnstormat kring ett feministiskt konstprojekt, planerat framtidsjobb, sorterat garderoben och lite annat smått och gott.

Livet är det som händer medan man inte har tid att blogga om det.